Ohyra/Skadedjur på hund

Dom flesta hundar drabbas någon gång i sitt liv av ohyra

På denna sida finns lite fakta om själva djuret/ohyran, hur det smittar, symtom och hur man behandlar och med vilka medel man kan använda. Om din hund har någon form av ohyra så tänk på att det är mycket viktigt att behandla som det står på bruksanvisningen tex från en flaskan/salvan. Det är också viktigt att räkna dagarna från det ena behandlingen till nästa.

OBS! Är du det minsta tveksam om orsaken till din hunds hälsa så rådfråga alltid med en veterinär innan behandling påbörjas!

Ohyra/Skadedjur på hund

MJÄLLKVALSTER, KANINSKABB

  • Mjällkvalstret är ett kvalster som skiljer sig från den art som orsakar vanlig skabb.
  • Det är inget äkta skabbdjur.
  • Det lever ytligt i hudens hornlager och gräver inte gångar huden.
  • Äggen sitter fästade på hårstrån.
  • Mjällkvalstret är 0,5 mm stort och kan ses med förstoringsglas eller i mikroskop.

SMITTA:

  • Smittar mellan hund-hund, hund-människa och hund-katt.
  • Smittar även från ex. borste, kam, hundkorg, matta mm.

SYMTOM:

Intensiv klåda och hudförändringar med stark mjällbildning, framför allt på ryggen och vid svansroten. På unga djur ses förändringar över hela kroppen medans det hos äldre djur ofta bara syns mjällbildningar runt svansroten utan andra symtom.

Symtom på människa:

Klåda och hudutslag på kroppsdelar som kommit i kontakt med djuret, främst händer, armar och ben.
Dock så förökar sig inte kvalstret på människa, därför räcker det i allmänhet att behandla hunden och omgivningen för att utslagen ska försvinna.

BEHANDLING:

Veterinär bör anlitas för rätt diagnos och behandling.

Medel man kan använda:

  • Dermocan shampo
  • Sebacil vet (recept)

Det är också mycket viktigt att göra rent hundens omgivning.

LÖSS

Av lössen finns det 2 arter. Den vanligaste är den blodsugande Linognathus, den ovanligare sorten är Trichodectes och den är en pälsätande lus.

Löss är ganska lätta att upptäcka eftersom både lusen och äggen (gnetterna) syns med blotta ögat. Honan lägger 5-10 ägg varje dag under hela sin livstid som är 4-6 veckor. Lössen kan överleva utanför sitt värddjur i ca 1-2 veckor, beroende på temperatur.

SYMTOM:

  • Klåda
  • Rodnad
  • Mjällig glanslös päls
  • Håravfall
  • Eksem

Speciellt på nosen, bakom öronen, i ljumskar, i armhålor och på bringan. När hunden kliar sig kan den få infekterade sår, det är inte ovanligt.

SMITTA:

Smittar vid direktkontakt mellan hund-hund men även indirekt dvs från tex. liggplatser, borstar och kammar mm.

Lössen smittar inte till människa eller annat djurslag.

DIAGNOS:

När man hittar löss eller lusägg (gnetter) i pälsen. Äggen (gnetterna) sitter hårt fast på hårstråna.

BEHANDLING:

Dessa medel kan användas:

  • Dermocan shampo
  • Canitex shampo
  • Tiguspray
  • Sebacil vet. badkoncentrat (receptbelagt)
  • Exspot vet. spot on (Receptbelagt)

Man kan se döda ägg även efter lyckad behandling.

Exspoten kan även användas mot loppor och fästingar. Om man under sommaren vill undvika fästingar så kan man använda detta medel i förebyggande syfte. Under den tid som medlet håller i så kan hunden inte få löss eller loppor heller.

OBSERVERA att Exspot vet är ett starkt medel och att man inte ska använda det för ofta, det finns även hundar/raser som inte tål medlet. Vill du använda Exspot vet så tala om för den veterinär som ska skriver ut ditt recept vad du har för ras.

LOPPOR

  • Den äkta hund loppan heter Ctenocephalides canis.
  • Loppan är en blodsugare och är 1-4 mm stor.
  • Det är vanligt att fågelloppor, grävlingsloppor och igelkottsloppor smittar hundar.
  • Dom lever tillfälligt på huden och är inte så svåra att bli av med.
  • Den har anpassat sig till vårt inomhusklimat.
  • Äggen kan överleva mer än 1 år och sedan utvecklas via ett larv och puppa stadium utanför värddjuret.
  • Loppan är mellanvärd för en av hundens bandmaskar.
  • Kattloppan Ctenocephalides felix kan också angripa hundar.
  • Lopporna är ljusbruna till brunsvarta.
  • Dom är tillplattade från sidorna och har långa ben.

SYMTOM:

Som klåda och rodnad hud, sekundärt även hudallergi och förekomst av loppans avföring. Klådan uppstår av loppans saliv i samband med bett och av loppans avföring (avföringen liknar små kommatecken som innehåller blod). Nässelliknande utslag som syns tydligast efter 4-5 dagar.

SMITTA:

Smittar från hund-hund, hund-människa och hund-katt. Smittar vid närkontakt eller från omgivningen.

DIAGNOS:

Diagnos: Fynd av loppan eller loppans avföring.

BEHANDLING:

  • Tiguvon 20% för hund
  • Tiguspray
  • Program vet. tabletter
  • Expot vet. spot on (recept)
  • Sebacil vet (recept)

Det är också mycket viktigt att göra rent hundens omgivning.

HÅRSÄCKSSKABB

Denna parasit (Demodex) lever sitt liv i hårsäckarna och kan ställa till med stora problem. Skabbdjuret förstör helt hårstrånas tillväxt. Själva skabbdjuret syns bara i mikroskop.

SMITTA:

Smittar genom direktkontakt. Valpar kan smittas av tiken redan under de första levnads dagarna, då de har en intensiv närkontakt. Tiken kan vara smittbärare utan att själv visa symtom.

SYMTOM:

Hårsäcksskabb kan uppträda i lokal form och i en generaliserad form.

Den lokala formen förekommer mest hos valpar och hos hundar som är yngre än 1 år.

Symtomen för den lokala formen är:

  • Lokalt hårlösa.
  • Fjällande men inte kliande fläckar i ansiktet och på frambenen.
  • Den lokala formen kan övergå till den generella formen.
  • Den generella formen är mera svårbehandlad och är plågsammare. Den uppträder även spontant och är då vanligast hos korthåriga raser.

Symtomen för den generella formen är:

  • Mjäll
  • Håravfall
  • Förtjockad hud
  • Mörkpigmentering
  • Hudinfektion
  • Ibland klåda
  • Utslag som kan påminna om en allergi
  • Symtomen framträder mest i ansiktet, på bolen, ben och tassar

BEHANDLING:

Kontakta veterinär, för att få bort hårsäcksskabben använder man tabletter som heter Interceptor och det är ett receptbelagt preparat.

RÄVSKABB

Rävskabb (Sarcoptes) är numera en vanlig åkomma på hundar. Djuret borrar gångar i överhuden för att lägga sina ägg där och orsakar då en intensiv klåda. Utvecklingen från ägg till vuxet skabbdjur tar 2-3 veckor. Det vuxna skabbdjuret lever sen i 3-6 veckor, oftast lever dom hela livet på samma värddjur. Utanför sitt värddjur kan den leva i upp till 3 veckor en annan miljö. Rävskabben är mycket tåligt mot kyla.

SYMTOM:

  • Intensiv klåda.
  • Hudförändringar, börjar ofta på öronkanterna, haser och armbågar, senare i ansiktet, på ben, tassar och buk.
  • Rodnande hud med röda knottror.
  • Håravfall.
  • Sträv och glanslös päls.
  • Hudinfektioner pga rivsår och förtjockad hud.
  • Hunden ser plågad ut.

SMITTA:

Det smittar från räv-hund, hund-hund, smittar även indirekt dvs jakthundar kan tex smittas i skogen i ett gryt eller i nedsmittade hundkojor. Angripna rävar söker sig gärna också till bostäder för att söka föda, därmed ökar också smittorisken för vanliga sällskapshundar.

Rävskabben kan också tillfälligt smitta till människa, men dom kan inte föröka sig där utan orsakar endast tillfällig klåda.

DIAGNOS:

Skabbdjuret kan ej ses med blotta ögat utan bara med mikroskop. Kontakta alltid veterinär vid misstanke om rävskabb

BEHANDLING:

Det finns inget receptfritt medel mot rävskabb så därför måste veterinär alltid kontaktas vid misstanke om rävskabb.

Behandling utförs med:

  • Sebacil vet. badkoncentrat (recept)
  • Ivomec vet. (Injektion)

OBS!: Observera att vissa hundraser (Collie raser eller blandraser med Collie) inte tål Ivomec vet.
Det är viktigt att sanera hundens omgivning.

ÖRONSKABB

Öronskabb (otodectes) kan drabba hunden. Smittkällan är vanligen en katt men det kan även vara från annan hund. En katt kan ha öronskabb utan att visa symtom. Några få skabbdjur kan räcka för att orsaka en inflammation.

Öronskabben lever nere i hörselgången där den suger näring från vävnadsvätskan och orsakar svår klåda. Det är stor risk att hunden får bakterieinfektioner eftersom hunden lätt river sönder örat pga den svåra klådan.

SYMTOM:

  • Intensiv klåda.
  • Fynd av skabbdjuret (syns med förstoringsglas).
  • Hunden gnuggar/river sig med tassen i eller kring örat.
  • Rikligt med brunsvart sekret/gegga.
  • Öroninflammation.

OBS!: Kontakta alltid en veterinär om:

  • Hunden har besvär från örat.
  • Om du misstänker skabb.
  • Om hunden fått in något i örat.

FÄSTINGAR

Fästingen är 3-4 mm stor i naturlig storlek. Det finns flera fästingarter i Sverige. Mest förekommande är den vanliga fästingen Ixodes ricinus, den förekommer ute i naturen och är mest aktiv från våren till hösten. Den trivs bäst i varm, fuktig miljö, gillar grässtrån och busksnår o dylikt.

Den bruna hundfästingen Rhipicephalus sanguineus som också kallas Tropisk hundfästing, trivs bäst inomhus och kan vara väldigt svår att bli av med.

Fästingarna genomgår 3 utvecklingsstadier, larv, nymf och vuxenstadiet. Varje stadium tar ca 1 år och fästingen måste suga blod i varje stadium. Fästingen borrar sig då fast i huden för att suga blod, antingen från människa eller djur. Bakkroppen sväller då upp till en gråglänsande ärta.

På senare år har fall av fästingburna infektioner observerats på hund. Dessa sjukdomar kan visa sig några veckor upp till flera månader efter själva fästingbettet.

SJUKDOMAR:

Det här är dom sjukdomar hunden kan få av fästingar:

  • Borrelios är den vanligaste.
  • Ehrlichios förekommer också.
  • TBE (Tick Borne Encephalitis) är mycket sällsynt.

SYMPTOM:

  • Rodnad.
  • Sårbula.
  • Lätt lokal svullnad eller klåda i huden.
  • Vid svår klåda kan hunden riva sig så pass mycket så det blir sår.

VANLIG FÄSTING:

Fynd av fästing som sitter fast eller kryper omkring.

BRUN FÄSTING:

Rikligt med fästingar i huden som gärna sitter i öronen och mellan tårna. Denna fästing lossnar lätt från huden.

VID BORRELIOS:

  • Feber
  • Trötthet
  • Håglöshet
  • Ledsmärta

VID EHRLICHIOS:

  • Kraftigt nedsatt allmäntillstånd
  • Feber
  • Slöhet
  • Aptitlöshet
  • Hälta
  • Även diarré, kräkningar och blödningar förekommer ibland.

SMITTA:

Vid närkontakt eller från något av omgivningen tex högt gräs. En fästing som väl har satt sig på hunden går inte över till människa.

DIAGNOS:

  • Undersök hundens päls dagligen.
  • Låt inte en fästing som du hittat sitta kvar tills den sugit blod.
  • Kläm inte på bakkroppen.
  • Ta bort den med fästingplockare eller pincett.
  • Det är viktigt att hela fästingen tas bort, kontrollera att huvudet inte sitter kvar.
  • Använd inte matolja, fett, aceton eller fotogen för att få bort fästingen.

OBS: Om hunden är allmänpåverkad så ska veterinär kontaktas.

BEHANDLING:

  • Tiguspray
  • Exspot vet. spot on (Recept)

Vid användning av Tiguspray så ramlar fästingen av efter 3-4 timmar. Exspoten används dels som förebyggande medel och dels som borttagningsmedel. Om hunden fått den bruna fästingen så är det viktigt att sanera hela bostaden. Fästingar sätter sig inte på ett behandlat djur och medlet förebygger på så vis de fästingburna infektionerna.

OBS!: Om du misstänker att din hund har en fästingburen infektion, ska du omedelbart kontakta veterinär. Genom ett blodprov kan sjukdomen konstateras och en antibiotikabehandling kan snarast sättas in.

Add a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.